De enda souvenirerna jag köpte var en egen teburk som är lite av en grej i min familj. Mormor och morfar hade en enorm och mamma och pappa har en liknande. Alla ska vara gula Twinings Earl Grey i plåt och nu har jag min egen! I Grasse köpte jag även en rostvål som även den har en större betydelse för oss. Mycket nöjd över mina 65+ fynd.
Tips tips tips!
Ett liknande klipp med Sarah Jessica Parker snurrade runt på nätet för något år sen och idag såg jag att de faktiskt spelat in flera stycken. Roligt format och här är HARRY POTTER med i ett av dem?! Ultimat helt enkelt.
Jag längtar efter drömmer om att bo så här med Daniel nästa år:
och om att gräva ned tårna i sanden på en strand i Grekland ena dagen och den andra vandra gata upp och gata ned i någon gammal bortglömd stad med Elice:
och om att skapa allt det här i köket på Wallby med min ljusblå kitchen-aid med mamma sittandes på en stol i köket och Elsa sovande under hennes stol och inte ha någon stress överhuvudtaget:
och om att en dag få bo så här utanför London fast ändå i Sverige fast med britter.
Jag har världens bästa mamma. Många människor säger det och köper muggar med samma text men som kanske inte menar det. Men jag gör det till mer än 100 % trots att det inte är möjligt för så känns det, som alltid förstår och alltid har ett svar. Att jag även lyckats få världens bästa, mest genuint snälla bror (att vara snäll är inte tråkigt för det jag har lärt mig i Bamse, att vara snäll är det absolut finaste man kan vara) är fantastiskt. Att jag dessutom fått världens bästa pappa som kan mest om allt och som är världens trevligaste (trots att vi inte tycker om människor) är helt knäppt. Hur kan man ha sån tur? Snart ses vi.
Hans Zimmer – I’m Moving to England
Bara för att jag är så otroligt pepp på framtiden.
Jag har äntligen hittat staden jag vill leva i. Jag har besökt otaliga städer i Sverige och Europa men aldrig riktigt känt att jag kan se mig själv leva någonstans. Men nu har jag hittat hem: i Cambridge. Jag är ledsen Oxford, I love you to death, men jag ville inte ens lämna Cambridge. Den kändes som en småstad samtidigt som allt man behöver finns där och behöver jag ens nämna hur vackert det är? Människor har tweed-kläder, åker runt på gamla cyklar med cykelkorg i rotting, det är kullersten överallt och gatorna snirklar sig åt alla håll och kanter. Alla de gamla byggnaderna är magiska, floden är fantastisk och det känns som om man går runt i en gammal film. Till och med skorstenarna är vackra! På något sätt kommer jag att hamna där. Jag lovar.
Hade jag fått gå på collage här hade jag varit så obeskrivligt lycklig vartenda dag.
Fantastiskt roligt att människor på starbucks inte kan stava till Charlotte!
I söndags fick jag äntligen återvända till Oxford. Sooooom jag har längtat!
Jag gick upp runt åtta-tiden för att jag skulle passa kidsen en stund på morgonen men vid halv elva kom jag i alla fall iväg! Solen sken och jag var FÖR varm i min vårjacka. När jag kom fram till Victoria station hittade jag till busshållplatsen med hjälp av google maps (bästa appen, skulle aldrig hitta någonstans utan den) och precis när jag kom fram kom bussen! Jag sätter mig högst upp i dubbeldäckaren och visst det var jättevarmt där uppe och ganska lite syre men man har ju garanterat bästa utsikten därifrån så där satte jag mig. När vi åkt en halvtimme kände jag att det började lukta lite surt men det satt en barnfamilj bredvid/bakom mig så jag tänkte inte så mycket på det. Men efter en stund vänder jag mig i alla fall om och ser då att en av deras ungar har kräkts ner hela sig sig själv och sätet. Då blev det genast ännu varmare och stank ännu värre när jag visste var det var. Bara en timmes resa kvar. Härligt.
Kan ju säga att jag var något lättad när jag fick gå av. Jag hoppade av vid samma busshållplats som jag gick av vid när jag var bodde där, precis vid Gipsy Lane. Amand frågade om jag ville se campus, ehhh JAAA! Kändes helt absurt att vara tillbaka igen. Det mesta var sig likt men de hade byggt om massor också.
Efter det ville Amand visa mig parken och utsikten därifrån så jag knatade på i mina ljusrosa ballerinaskor igenom en lerig park. Vet inte riktigt om det var värt det. Utsikten var häftig men mina skor blev helt förstörda… Haha.
Efter parken strosade vi mest runt, åt lunch på pizza hut och pratade minnen. Jag köpte även ultimata paraplyet men det får ni se en annan gång! När vi stod i paraplyaffären gick det förbi en man med en lustig hatt som Amand kommenterade. Mannen tackade för komplimangen och gick vidare. Tror ni inte att det är pappan till ungen som kräktes… Så när jag skulle gå på bussen igen gick de på samma buss som jag gjorde. Bussarna går vart 15 min, VAD ÄR ODDSEN!? Jag satte mig i alla fall låååångt ifrån dem så märkte inte av dem på vägen hem.
Fin dag. Världens bästa Oxford ❤
Fortfarande de två bästa veckorna i mitt liv.
Det tog tre avsnitt men nu är jag helt fast. Hur bra scen?! Musiken gör verkligen allt. Grym serie! Se Girls!
Soundtrack of London 